Hur demokratiskt är Syrien?

Den 18 december finns en artikel i Svenska Dagbladet med namnet ” Sluta stödja denna regim”. Den syriska advokaten Razan Zaitouneh lever gömd i Syrien, Assad-regimen anklagar henne för att vara en utländsk agent. Egentligen är hon en ung advokat som arbetar för mänskliga rättigheter, vilket gör att hon är jagad och måste hålla sig gömd.

 I Syriens författning står det att de garanterar alla medborgare yttrandefrihet, rättssäkerhet, frihet och förbjuder tortyr och godtyckliga fängslanden. Jag har kommit fram till att det inte är mycket av det här som fungerar, Syrien är inte en demokrati utan en diktatur.

Hur kan det vara en yttrandefrihet där man inte får kritisera regimen och den mesta av media är statligt ägd eller kontrolleras och censureras?  Vad spelar det för roll att det är val  om bara partier som är trogna regimen tillåts? I en yttrandefrihet ska alla ha rätt till sin åsikt, alla ska få starta ett parti. I demonstrationerna i Syrien har redan över 4000 människor dödats för att de vågar säga sin åsikt, för att de kämpar för förändring. Tusentals människor sitter i fängelse på grund av sina politiska åsikter. 

 I en demokrati ska det också finnas en tydlig rättssäkerhet, vilket det inte finns. Mängder av människor sitter häktade utan att egentligen inte veta varför, många kommer inte ens få en rättegång. I säkerhetsdomstolen (som rör fall som berör den nationella säkerheten, oppositionella, företrädare för mänskliga rättigheter osv) offentliggörs domarna oftast inte, domen går inte att överklagas och bevisprövningen följer inte internationell standard. Det är inte rättssäkerhet.

Positivt med Syrien är att det är sekulärt och det är det enda arabland tillsammans med Libanon som inte har islam som statsreligion i författningen. Det finns alltså en religionsfrihet i Syrien. Det finns olika åsikter om hur denna religionsfrihet faktiskt fungerar och statschefen måste vara muslim. 

Men religionsfriheten räcker inte för att vara en demokrati. Jag kan inte hålla med om att Syrien är en socialistisk demokrati som det står att de är i deras författning. Inte någon form av demokrati överhuvudtaget. De uppfyller inte de grundläggande kraven och de bryter mot flera mänskliga rättigheter. 

Källkritik

De källor jag har använt mig utav i den här bloggen är källor som jag har ansett vara tillförlitliga. Har använt mig av stora dagstidningar, kända hemsidor eller välkända organisationer så som Amnesty. Främst har jag använt mig utav regeringen och regeringskansliet. På regeringskansliets hemsida (humanrights.gov) hittade jag en väldigt utförlig rapport om läget i Syrien. Regeringen och regeringskansliet får sin information från bland annat ambassader och svenska underrättelsetjänsten. Informationen på deras hemsida är ny och beskriver läget som det ungefär ser ut nu. Rapporten var lite äldre men berättade om lagar och liknande som fortfarande finns kvar. Att använda regeringen och regeringskansliet som källa är säkert. Jag utgår från att de inte publicerar falsk information. Det som eventuellt skulle kunna göra att informationen t.ex. är vinklad är om Sverige har stora anledningar att hålla sig väl med landet i fråga. Sverige har en stor vapenindustri och exporterar mycket vapen, även till diktaturer. Det skulle kunna finnas anledning för regeringen att hålla sig mer väl med vissa länder i sådana avseenden. Sverige exporterar inga vapen till Syrien men till många andra diktaturer, t.ex. Saudiarabien. Det kan vara en fördel att kolla upp relationen Sverige har med landet när man använder sig av informationen. Även Sverige kan ingå i allianser osv. Men jag tror ändå att man kan lita på att det som står är sant. Källan är i syfte att informera och är faktamässig. Men det är klart att hur man framställer informationen och vad man tar med är präglad av vårt samhälle och de värderingar vi har. I ett annat land med andra värderingar och annat politiskt styre hade informationen förmodligen inte sett exakt likadan ut. 

Artikeln jag använt mig utav från DN är också i syfte att vara informativ och faktamässig. Men man får likadant ha i åtanke att det är skriven av person som har sina värderingar och kan göra fel. DN i sig är inte knutit till något särkilt parti men är oberoende liberal. Så tidningen i sig har också vissa värderingar. Informationen ska vara objektiv men tidningen väljer vad de ska publicera och vad de ska ta bort. Man ska kunna lita på att informationen stämmer. Artikeln skrevs 2011-06-16 och med tanke på hur mycket som har hänt i Syrien sen dess så skulle det kunna vara så att informationen inte riktigt stämmer längre för att situationen i landet har förändrats. Journalisten som skrev artikeln heter Victor Lindbom. Många tidningar hämtar sin information från samma ställen, alla har inte reportrar på plats i Syrien och i den här artikeln framgår det inte riktigt var ifrån informationen kommer. En forskare, Christopher Kullenberg, uttalar sig i artikeln. 

Amnesty är en organisation som jobbar både internationellt och med händelser som rör Sverige för mänskliga rättigheter. Amnesty har ingen koppling till varken regeringar, religion, politiska ideologier och står fria från ekonomiska intressen. De är helt beroende av enskilda bidrag och tar inte emot statliga stöd. Amnesty är alltså helt självständiga och deras information är inte vinklad för att tillfredställa någon regering eller liknande.  Informationen är faktamässig men det ligger tydliga värderingar bakom, det är uppmaningar för att människor ska engagera sig. Värderingarna kan påverka hur de uttrycker sig i sina artiklar. Det finns ingen information om vad personen heter som har skrivit artikeln och det finns heller inget datum. Men artikeln är aktuell för de diskuterar de demonstrationer som pågår. På regeringens hemsida finns det inte heller namn efter artiklarna och det är förmodligen för att skydda de personer som skrivit den, organisationen ställer sig istället ansvarig för det som står. Det skulle också kunna vara för att flera personer har medverkat i att sammanställa informationen och det finns inte bara en person som är ansvarig.

Massmedier

Syrien är ett av de länder som kontrollerar medierna allra hårdast, enligt organisationen Reportrar utan gränser. Baath-partiet äger och kontrollerar i princip alla massmedier tillsammans med regeringen. Det finns privatägda tidningar men de kontrolleras hårt och det finns många restriktioner. Det får inte förekomma någon som helst kritik av Baath-partiet, militären, presidenten Bashar Assad eller hans familj. De allra flesta privatägda tidningar har ändå nära kopplingar till regimen. Det finns också privatägda radiokanaler men de får inte sända några nyheter eller politiska program. Det är enormt svårt att uttrycka en politisk åsikt offentligt. På så sätt blir det också svårt att bilda organisationer och grupper som kan gå emot regimen. Det är omöjligt att kritisera utan att riskera sitt liv eller sin frihet, den frihet man nu har. 

Det finns internet i Syrien, de har inte stängt av hela systemet som faktiskt har hänt i andra länder. Egyptens president försökte blockera hela internet för att förhindra att politiska åsikter skulle spridas och att demokratiföreståndare skulle få uttrycka sina åsikter. I Syrien är både Facebook, twitter och youtube lagligt. Men människor är fortfarande rädda för att uttrycka sina åsikter där. En grupp med anhängare till Bashar Assad som kallar sig Syrian electronic army. De försöker förstöra för de aktivister som finns på internet genom att bland annat kapa facebook-konton. De finns motståndare till regimen som har berättat om hur de har blivit torterade för att avslöja sina facebooklösenord. Presidenten har förmodligen tydliga mål med att inte stänga av internet, genom att inte stänga av eller blockera vissa sidor så drar han inte till sig lika mycket uppmärksamhet. Egypten fick enormt mycket uppmärksamhet och många blir misstänksamma och upprörda. Syrien försöker bevara synen på att de har en yttrandefrihet. Det kan också finnas ett mål med det att hålla koll på aktivisterna och se vilka som är motståndare.

Syriens Sverigeambassadör Milad Atieh har kritiserat svenska medier för att inte ge en rättvis bild av vad som faktiskt händer i Syrien. Han säger att medierna bara ser händelserna med ett enda öga och är partiska. Han säger också att bilden om att Syrien begår övergrepp mot sitt folk inte alls stämmer. Milad Atieh har representerat Baath-pariet sedan 80-talet. Det kan mycket väl vara så att Milad Atieh inte heller har hela bilden av vad som händer i Syrien. Han måste uttrycka sig på det här sättet, han är förmodligen starkt solidarisk med Bashar Assad. Utländska medier är de enda som ger en någorlunda sann bild av vad som händer och att låta ambassadörer kritisera är i princip det enda de kan göra för att försöka stoppa det som skrivs utanför sitt eget land.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3234109.ece

http://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-begransar-syrien-friheten-pa-internet

www.landguiden.se

Mänskliga rättigheter

Idag sitter tusentals människor i Syrien i fängelse på grund av deras politiska åsikter. Många av dessa människor får heller aldrig någon rättegång. Det finns inga direkta regler för vad som ska krävas för att ett gripande ska få ske och många av fångarna sitter inlåsta på väldigt lösa grunder. Yttrandefrihet är förmodligen det absolut viktigaste för att det överhuvudtaget ska vara en demokrati. Att ha rätt till sin åsikt är även en av FN:s definitioner av mänskliga rättigheter. Varje dag går Syrien emot detta. Människor blir fängslade för att de kritiserar regimen, ber om yttrandefrihet och har andra politiska åsikter. Nu pågår stora demonstrationer i landet för att befolkningen kämpar för sina rättigheter. Över 4000 människor har dödats och enligt FN karaktäriserats det som inbördeskrig. Människor som har deltagit i demonstrationerna har torterats, misshandlats och dödats. De här protesterna är en del av den rörelse som kallas för den arabiska våren som startade i Tunisien med att en fruktförsäljare tände eld på sig själv i protest för hur han har blivit behandlat. Efter det skapades en våg av protester som har spridit sig över flera länder, Libyen, Egypten m.fl och nu även Syrien. När flera länder gör samma sak så skapar det en känsla av att man kan klara det. Inget tyder på att befolkningen i Syrien kommer ge upp, att andra har lyckats i andra länder ger ett hopp på att de också kan klara det.

Syrien säger sig själva stå för yttrandefrihet och rättssäkerhet. Men riktigt så ser inte verkligheten ut. Människor förlorar sin frihet för att de demonstrerar för att få de mänskliga rättigheterna uppfyllda, för att få tycka vad de vill. De blir gripna utan någon som helst rättssäkerhet. Det finns ingen som kontrollerar att det går rätt till och att man får en rättvis dom. Som sagt får många av fångarna inte ens någon rättegång. Det finns uppgifter (www.humanrights.gov.se)  om att tortyr och misshandel används på misstänkta, särskilt i häkten. Det finns en särskild domstol, säkerhetsdomstolen, som ska behandla fall som rör nationens säkerhet, företrädare för mänskliga rättigheter och lagen ”opposition mot revolutionens mål”. Dessa rättegångar offentliggörs inte, går inte att överklaga och bevisprövningen följer inte internationell standard. 

I Syrien tillämpas dödsstraff. Dödsstraffet kan utdömas vid mord, sexuella övergrepp, sedlighetsbrott och även i en del fall vid narkotika brott och ekonomiska brott. Det kan även förekomma dödsstraff vid politiskt relaterade brott. T.ex. om man bryter mot lagen ”opposition mot revolutionens mål”. Det förekommer även offentliga avrättningar i Syrien. Det finns heller ingen offentlig information om hur många avrättningar som egentligen förekommer. Det är tydligt för en diktatur, att man håller handlingar hemliga och det är svårt att ta reda på hur saker och ting egentligen lägger till. Människor har ingen som helst säkerhet, man kan bli behandlad hur som helst. De kan bryta mot de mänskliga rättigheterna utan att det och kommer fram. Landet kan hålla upp en fasad visa en osann bild av hur det egentligen ligger till, i och med att de kontrollerar alla medier också. Enda sättet att få en förändring är att demonstrera, försöka göra sin röst hörd. Se till att utländska medier uppmärksammar vad som händer och ser hur det ligger till.

Syrien bryter mot många mänskliga rättigheter.

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.

Syrien är ett land som ligger långt ifrån att vara demokratiskt. Yttrandefriheten är det viktigaste för att ett land ska få kallas demokratiskt och det finns uppenbarligen stora problem inom det området. Det finns nästintill ingen rättssäkerhet och de mänskliga rättigheterna bryts ständigt.  

http://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/nordafrikamellanostern/syrienkampanj/

http://hbl.fi/nyheter/2011-12-01/fn-4-000-doda-i-syren-ar-inbordeskrig

http://www.humanrights.gov.se/extra/pod/?id=71&module_instance=6&action=pod_show

Vad är en demokrati?

Demokrati – Analysmodellen

Vad är egentligen en demokrati? I grund och botten betyder demokrati folkstyre. Att befolkningen i landet får bestämma. Eller vara med och bestämma kanske man ska säga. Den vanligaste demokratiformen är representativ demokrati och inte en direkt, alltså att vi röstar fram några som vi bäst tycker representerar våra åsikter och sedan får de fatta besluten. Det måste finnas flera olika partier att rösta på i en demokrati och vem som helst ska få starta sitt eget parti och yttra sina åsikter, utan att riskera att bli dödad eller fängslad. Alla myndiga personer i landet ska få rösta, oavsett samhällsklass, utbildning eller kön. Yttrandefrihet är den absolut viktigaste grundstenen i ett demokratiskt samhälle. Där ingår även tryckfrihetsförordningen, man ska få uttrycka sin åsikt i media så länge den inte räknas som hets mot folkgrupp. Det ska även finnas en föreningsfrihet. Vem som helst ska få bilda en förening eller gå med i en. 

Den framröstade regeringen får också bara regera under en bestämd period. Det ska, förslagsvis, vara val var fjärde år och då kan man antingen välja ett nytt parti eller välja om samma. Man skulle kunna säga att det inte är särskilt demokratiskt om nästan halva majoriteten blir missnöjda med resultatet, men jag tycker ändå att det måste vara majoriteten som avgör. Det skulle vara oerhört svårt att komma fram till ett beslut om det krävdes många fler.

En annan viktig sak i en demokrati är rättssäkerheten. Man ska kunna lita på att alla människor är lika inför lagen och att man får en rättvis dom. Rättegångar ska ske bakom öppna dörrar (förutom i fall där någon kan känna sig kränkt eller det skulle kunna innebära fara) och alla domar ska vara offentliga för allmänheten. Det ska också finnas tydliga lagar som alla ska vara medvetna om.

Mänskliga rättigheter är egentligen ingen garanti i en demokrati. Det finns många länder som kallar sig demokratiska men som inte följer de viktigaste mänskliga rättigheterna. Men jag anser att för att ett land ska vara helt och hållet demokratiskt ska det följa FN:s definition av de mänskliga rättigheterna. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna innehåller 30 punkter där det bland annat finns med att människan är född fri och alla har lika värda och lika rättigheter oavsett kön, hudfärg, religion, språk, politisk åsikt osv, där alla människor har rätt till sitt liv, sin frihet och sin personliga säkerhet, alla har rätt till en nationalitet och där alla har rätt till en social trygghet. 

I en demokrati måste man omfatta alla de här mänskliga rättigheterna och sträva för att uppfylla alla dessa.

För att en demokrati ska fungera krävs det utbildning, befolkningen ska ha kunskap om hur landet styrs, vad man kan rösta på och vad de olika partierna säger. Alla människor ska ha information om detta och läskunnighet är en viktig förutsättning för att det ska fungera.

www.humanrights.gov.se

www.riksdagen.se

Syrien

Syrien ligger i mellanöstern och gränsar till Turkiet, Irak, Jordanien, Israel och Libanon. Landet är ungefär lika stort som Svealand och Götaland tillsammans och har en befolkning på drygt 22 miljoner människor. Huvudstaden är Damaskus och det officiella språket är arabiska. Oljeutvinningen och jordbruket är två viktiga inkomstkällor för landet. Stor del av befolkningen jobbar som lantarbetare. Staten får ungefär hälften av sina inkomster från olja och gas. Landet ekonomi har gått från väldigt strikt planekonomi till en mer öppen ekonomi under 2000-talet men de flesta stora industriföretagen är fortfarande statligt ägda och staten har stor kontroll över bland annat gruvor, energi, el och vatten och finanssektorn. 

I Syrien lever drygt 10 procent av befolkningen i fattigdom. Det finns ett socialförsäkringssystem men det är en minoritet av landets invånare som har tillgång till det. Det finns inte heller någon offentlig äldrevård så den bästa försäkringen man kan ha är egentligen en stor familj som kan ta hand om en och försörja en. Utbildningssystemet i Syrien är utvecklat och läs- och skrivkunnigheten är relativt stor.

Syrien är auktoritär sekulär republik vilket är i princip det samma som en diktatur. Att staten är sekulär betyder att de är skilda från religionen. Ingen av deras lagar bygger på någon religion och de ställer sig neutrala till olika former av trosuppfattningar. Trots den sekulära regimen är islam dominant i Syrien. Det enda partiet i Syrien är Baathpartiet (Arabiska socialistiska återfödelsepartiet). Baathpartiet är även ett panarabiskt parti vilket menas med att de vill återförena araberna. Panarabism ser arabvärlden som en enda nation. Baathpartiet har regerat i Syrien sedan 1963 och har även regerat i Irak mellan 1963-2003, förutom ett uppehåll på fem år. Saddam Hussein var ledare för Baathpartiet mellan 1979-2003. Panarabismen är även starkt fientliga till Israel vilket Syrien också definitivt är. Sedan Israel blev en egen stat 14 maj 1948 har det funnits konflikter. Arabförbundet förklarade då krig med Israel för att upprätta De förenta staterna av Palestina. Syrien deltog i kriget tillsammans med Egypten, Turkiet, Jordanien, Libanon och Irak på de palestinska arabernas sida. Syrien vill inte teckna något fredsavtal med Israel förrän Israel återlämnar berget Golan som de har ockuperat.

Idag är läget väldigt kritiskt i Syrien. Det pågår många demonstrationer på många håll i landet. Befolkningen kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Syriansk polis har mött demonstrationerna med våld och många människor har dödats. Enligt artikeln på regeringskansliets hemsida som uppdaterades senast 28 oktober i år har minst 2900 människor dött.

www.landguiden.se

www.regeringen.se